Efter fredagen, som egentligen var min bästa dag, var jag inte så motiverad att gå upp överhuvudtaget. Men efter några bitar danskt rågbröd med tubost och en kopp kaffe var jag igång igen.
- AGF: Tjej från Berlin som spelar drömelectro och sjunger. Mysigt. (4)
- Luomo: Med en margharita i handen/magen blev det skön housekänsla. (4½)
- Aronas: Jättehypat jazzband som bara lirade mainstream. Gick efter tio minuter.
- Bruza: Hip-hop, yo! (4)
- Faith SFX: Grymmaste beatboxen jag någonsin hört. Körde sång, bas och trummor från Aint no sunshine. Samtidigt. Med bara sin röst och mikrofonen. (5)
- Oh No Ono: Danskt popband som låter som en smutsig punkversion av Prince. Gjorde en bra cover av Nirvanas Breed, vilket gjorde mig glad. (4)
Sedan försökte jag gå på Nortec Collective (mexikask techno), men eftersom jag hade läst fel på tiden fick jag se lite av Clipse istället. Det var inte så bra. Vi hade stämt träff innan the Whitest Boy Alive, men i förvirringen träffade jag Jens och Linus istället. De var sugna på rock, vilket passade jättebra med schemat.
- The Who: Om det här är gubbrock, så vill jag bli gubbe fortast möjligt. Pure rock’n'roll. That deaf, dumb and blind kid / sure plays a mean pinball! (5)
- Fanfare Ciocarlia: Balkan-blåsorkester. Jävligt bra, men vi såg bara halva på grund av viktigare konserter. (4)
- Red Hot Chili Peppers: Roligt att se, men varför måste de stå och jamma halva tiden? Även om det är deras grej så tappar konserten tempo. (3)
Vid det här laget insåg jag att en veckas blöta skor faktiskt kan leda till förkylning. Hem till tältet och sova och bli varm och torr.
No Comments Yet